Inom Vadstena pastorats gränser finns ett antal ödekyrkogårdar, alltså kyrkogårdar där det inte längre gravsätts människor. Flera är numera bebyggda eller uppodlade.
Den största ödekyrkogården finns i Borghamn och är mycket vackert belägen på sluttningen av Omberg, med utsikt över Vättern mot Karlsborg på västgötasidan. I Fångkyrkogården, eller med ett senare namn Bockakyrkogården, vilar ett 80-tal kronoarbetare. Dessa personer var dömda till straffarbete och deras uppgift var att hugga sten till uppförande av Karlsborgs fästning. Kyrkogården var i bruk 1854-1894. Den är omgärdad av en låg kalkstensmur och ett gemensamt träkors är rest till minne av de döda.
Det har funnits flera kolerakyrkogårdar inom pastoratet. I samband med koleraepidemier 1834-1866 anlades speciella gravplatser för personer som blev offer i farsoten. Dessa kyrkogårdar anlades utanför kyrkbyarna. I Rogslösa finns bevarat en gravsten rest på Peter Åsbergs vilorum. Han avled i kolera 1834 och begravdes i närheten av sitt hem i Freberga.
I Dals församling finns också en tidigare enskild begravningsplats – Naddö griftegård. Det var godsägare Karl Hedmark på Naddö i Örberga som lät uppföra ett gravkapell avsett för hans familj och på gården mantalsskrivna personer. Det kom att användas vid ett tillfälle och det var då Hedmarks hustru Anna gravsattes 1926. Hennes kista flyttades senare till Klosterkyrkogården i Vadstena.
Boken innehåller också en riktig rövarhistoria och handlar om möten mellan västgöten Petter Eriksson från Undenäs och östgöten Jonas Larsson från Nässja. Dessa möten förändrade livet för dem båda.
Kulturguidningar i Dal genomför guidningar på Bockakyrkogården inom sina guidningsprogram i Borghamn och på norra Omberg - öppna för allmänheten samt för förbokade grupper.
Marianne Anderson
Ödekyrkogårdar i Vadstena - och en riktig rövarhistoria
ISBN 978-91-519-6638-0
Förlag Marianne Andersson
112 sidor
Säljs vid Vadstena klosterkyrkas bokbord, på Kyrkogårdsexpeditionen, Lärkvägen 5, och hos författaren,
