Abbedissorna - några starka kvinnor i det medeltida Vadstena - UpplevVadstena.se

Ingegerd och Ingeborg avsattes från sitt ämbete, moder Anna delade ut rika gåvor vid skrinläggningsfesten 1489 och moder Karin landsförvisades. Abbedissan levde både ett inrutat dagligt liv och hade ofta en dramatisk vardag med många olika sysslor. Hon skulle leda en stor organisation, vara förebild och samtidigt underdånig.

Mer än 300 invigda systrar levde i Vadstena kloster under de 200 första åren, från invigningen 1384 till nedläggningen 1595. Under denna tid verkade tjugo kvinnor som abbedissor för klostret som också var moderkloster för birgittinorden, den enda i Norden skapade klosterorden.

Birgitta Birgersdotter, Heliga Birgitta, tog emot sina uppenbarelser om en klosterorden på 1340-talet. Den godkändes av påven Urban V år 1370 och bekräftades åtta år senare av påve Urban VI. Klosterregeln bestämde livet och vardagen i klostret. Den första paragrafen lyder:

§ 1. Denna orden vill jag instifta till min högt älskade moders ära och först och främst för kvinnor. (Moder syftar på jungfru Maria - Jesus Kristus var den som talade till Birgitta i Uppenbarelserna.)
§ 14 Abbedissan skall väljas av konventet … av vördnad för min… jungfruliga moder, till vilken denna orden är invigd, skall hon vara huvud och härskarinna… som Maria var drottning för mina apostlar och lärjungar.

Ingegerd Knutsdotter var dotterdotter Birgitta och den första invigda abbedissan i klostret. Hon var 28 år och verkade i sin roll som abbedissa under nitton år, en roll som var krävande och ansvarsfull. Ingegerd tog som sin främsta uppgift att följa Birgittas avsikter och klosterregler vilket så småningom skulle ställa till problem.

Hon stod i spetsen för pionjärerna under den första tiden när hela klosterområdet var en enda stor byggarbetsplats och klosterkyrkan bara påbörjad. Att vid denna tid leda arbetet med att öva in de dagliga rutinerna och kontrollera efterlevnaden av klosterregelns alla bestämmelser måste ha krävt en skicklig och viljestark organisatör. Ingegerd bör ha varit mycket lik sin kraftfulla mormor.

Under Ingegerds tid som abbedissa blev mormodern Birgitta också helgonförklarad 1391. Hon skrinlades i Vadstena 1393 under stor högtidlighet i närvaro av fyra biskopar, en rad präster, fruar och frälsemän. Nu blev klostret allt rikare och Vadstena blev platsen där eliten samlades till viktiga möten. Här valde också många ur frälset sina gravplatser, något som ofta förenades med rika gåvor till klostret.

Ingegerds rättrogna övertygelse om att verka i överensstämmelse med Birgittas grundtankar ledde också till konflikter. Prästbröderna ville ge konfessorn större makt och inflytande än vad som var Birgittas avsikt med ett kloster främst för kvinnor med tillhörande prästgård. Ingegerd kämpade en ojämn kamp för att förverkliga mormoderns vision.

Konflikterna ledde till att klosterinnevånarna anklagade Ingegerd bland annat för att förskingra klostrets egendom. Regelns tolkning och drottning Margaretas reduktion, vilken avsåg att återkräva bortskänkt kronogods, skapade osämja inom klostret. Sändebud skickades till påven om att det hela skulle utredas och uppdraget gick till biskopen i Strängnäs. Han fann Ingegerd skyldig och klosterinnevånarna krävde då hennes avgång vilket hon nekade till, men till slut accepterade. Hon avsattes 3 februari 1403 och avled nio år senare i klostret.

Ingeborg Gerhardsdotter hade levt i klostret från elva års ålder, en överträdelse mot ordensregeln som föreskrev att inträdesåldern skulle vara minst arton år. Unionsdrottningen Margareta hade skaffat henne en särskild påvlig dispens som gjorde att hon togs emot i klostret vid så unga år. 1448 blev Ingeborg abbedissa. Det var en orolig tid och klostrets status började sjunka. I april 1452 krävde den svenske kungen Karl Knutsson att abbedissan skulle avgå. Ingeborg var nämligen moster till den nye danske kungen Kristian I och misstänktes därför för att vara danskvänlig. När Karl Knutsson avsattes 1457 blev Kristian I även svensk unionskung och Ingeborg fick tillbaka sitt ämbete. Innehållet på en halv sida i klosterbrödernas minnesbok har detta år raderats bort, texten handlade troligen om Ingeborgs återval. Många av klosterinnevånarna hade sannolikt varit emot Ingeborgs val till abbedissa, både valet och återkomsten har skrivaren underlåtit att anteckna.

Ingeborg avled 1465 efter 75 år i klostret och 13 oroliga år som abbedissa.

Anna Paulsdotter blev nunna i augusti 1436, hon var priorinna (biträdande föreståndare) i många år och valdes enhälligt till abbedissa. I januari 1487 invigdes hon till ämbetet av linköpingsbiskopen Henrik Tidemansson.

Under sommaren samma år sände hon två prästbröder till påven i Rom för att få bekräftelse på den saliga Katarinas kanonisation. De återkom året därpå med positiva besked och 31 juli 1489 inleddes den stora festligheten då Katarina skrinlades. Katarina var Heliga Birgittas tredje dotter och hennes följeslagare under många år. Hon blev liksom sin mor känd för att ha helande förmåga, många av hennes mirakler finns nedtecknade.


Julia Sigurdsson
Kvinnor i Heliga Birgittas fotspår:
1300 - 2000-talen
FLEXBAND, 2018, Svenska
ISBN 9789177770480

Heliga Birgitta avled 1373 och kanoniserades 1391. Redan under livstiden var hon omtalad för sina uppenbarelser och sin undergörande förmåga och känd över nästan hela Europa. …

Artos Norma Bokförlag
315 sidor
Finns vid Klosterkyrkans bokbord, i Sankta Birgitta Klostermuseum samt i bokhandeln.


Katarinas skrinläggning de fyra exceptionella dagarna 31 juli - 3 augusti 1489 har kallats den största kyrkofesten i medeltidens Sverige. När Katarina hade saligförklarats av påven kunde hennes ben tas fram ur graven och placeras i relikskrin. Något tiotal år efter högtiden skrev dåvarande konfessorn Nils Ragvaldsson en målande skildring av festens överdåd och känslosamhet, mängden av deltagare; officianter, gäster, pilgrimer och allmoge. I samband med en av många processioner berättar han att kyrkogården var full av folk och kyrkogårdsmuren och alla hustak runtomkring fullsatta. Kyrkan var öppen hela nätterna eftersom människor trängdes dygnet runt för att få komma in och få del av den generösa avlaten.

1491-93 trycktes den första fullständiga utgåvan av Birgittas Himmelska uppenbarelser på latin. Anna Paulsdotter hade sänt två bröder till ett tryckeri i Lübeck. Där trycktes 800 exemplar på papper och 16 på pergament. Bröderna återvände med böckerna efter ett år och två år senare inrättades i klostret ett av de första tryckerierna i Sverige. Redan efter ett halvår förstördes detta i en omfattande brand. Det enda som finns kvar från Vadstenatryckeriet är ett exemplar av en bönbok kallad Horae de Domina.

Anna Paulsdotter ägnade mycket av sin tid åt klostrets ekonomi men i maj 1496 orkade hon inte längre, hon avsade sig sitt ämbete på grund av hög ålder. I oktober 1500 avled syster Anna Paulsdotter efter 64 år i klostret.

Vadstena kloster 1475 Rekonstruktion av Vadstena kloster år 1475 [Upphovsrätt: Julia Sigurdson och Östergötlands museum]

Karin Olofsdotter var abbedissa klostrets allra sista år, 1593-95. Då hade de kvarvarande systrarna fått ultimatum, konvertera eller lämna landet. De vägrade byta religion till den protestantiska och måste därför lämna Sverige. I oktober 1596 antecknades att åtta svenska systrar anlänt till klostret Marienbrunn i Danzig i Polen. Här mötte systrarna ett utarmat kloster med ett fåtal systrar och en pågående strid mellan den birgittinska ledningen och ett jesuitiskt parti som ville överta klostret. För att inte tvingas manövrera mellan de stridande parterna valde de svenska systrarna att leva som gäster i klostret, inte som invigda systrar. De bodde för sig själva utanför nunnornas dormitorium men iakttog klausuren. Karin Olofsdotter var då ca 56 år.

Inledningsvis fick systrarna stöd från drottningen Anna, gemål till polsk-svenske kungen Sigismund. Kungaparet sörjde för att systarna blev accepterade och gav stadens råd befallning om skydd för dem samt en årlig pension. De hade redan i Sverige skänkt generösa gåvor till Vadstenaklostret. Systrarna hade troligen kontakt med flera svenskar i exil i Danzig, många katolskt troende hade också flytt hemlandet. I oktober 1610 fanns fem svenska nunnor kvar och enligt en bevarad Totenbuch (dödsbok) dog abbedissan moder Karin Olofsdotter 1625.