Abbedissorna - några starka kvinnor i det medeltida Vadstena
av Julia Sigurdson

Ingegerd och Ingeborg avsattes från sitt ämbete, moder Anna delade ut rika gåvor vid skrinläggningsfesten 1489 och moder Karin landsförvisades. Abbedissan levde både ett inrutat dagligt liv och hade ofta en dramatisk vardag med många olika sysslor. Hon skulle leda en stor organisation, vara förebild och samtidigt underdånig.

Mer än 300 invigda systrar levde i Vadstena kloster under de 200 första åren, från invigningen 1384 till nedläggningen 1595. Under denna tid verkade tjugo kvinnor som abbedissor för klostret som också var moderkloster för birgittinorden, den enda i Norden skapade klosterorden.

Birgitta Birgersdotter, Heliga Birgitta, tog emot sina uppenbarelser om en klosterorden på 1340-talet. Den godkändes av påven Urban V år 1370 och bekräftades åtta år senare av påve Urban VI. Klosterregeln bestämde livet och vardagen i klostret. Den första paragrafen lyder:

§ 1. Denna orden vill jag instifta till min högt älskade moders ära och först och främst för kvinnor. (Moder syftar på jungfru Maria - Jesus Kristus var den som talade till Birgitta i Uppenbarelserna.)

§ 14 Abbedissan skall väljas av konventet … av vördnad för min… jungfruliga moder, till vilken denna orden är invigd, skall hon vara huvud och härskarinna… som Maria var drottning för mina apostlar och lärjungar.

Ingegerd Knutsdotter var dotterdotter Birgitta och den första invigda abbedissan i klostret. Hon var 28 år och verkade i sin roll som abbedissa under nitton år, en roll som var krävande och ansvarsfull. Ingegerd tog som sin främsta uppgift att följa Birgittas avsikter och klosterregler vilket så småningom skulle ställa till problem.

Hon stod i spetsen för pionjärerna under den första tiden när hela klosterområdet var en enda stor byggarbetsplats och klosterkyrkan bara påbörjad. Att vid denna tid leda arbetet med att öva in de dagliga rutinerna och kontrollera efterlevnaden av klosterregelns alla bestämmelser måste ha krävt en skicklig och viljestark organisatör. Ingegerd bör ha varit mycket lik sin kraftfulla mormor.

Under Ingegerds tid som abbedissa blev mormodern Birgitta också helgonförklarad 1391. Hon skrinlades i Vadstena 1393 under stor högtidlighet i närvaro av fyra biskopar, en rad präster, fruar och frälsemän. Nu blev klostret allt rikare och Vadstena blev platsen där eliten samlades till viktiga möten. Här valde också många ur frälset sina gravplatser, något som ofta förenades med rika gåvor till klostret.

Ingegerds rättrogna övertygelse om att verka i överensstämmelse med Birgittas grundtankar ledde också till konflikter. Prästbröderna ville ge konfessorn större makt och inflytande än vad som var Birgittas avsikt med ett kloster främst för kvinnor med tillhörande prästgård. Ingegerd kämpade en ojämn kamp för att förverkliga mormoderns vision.

Konflikterna ledde till att klosterinnevånarna anklagade Ingegerd bland annat för att förskingra klostrets egendom. Regelns tolkning och drottning Margaretas reduktion, vilken avsåg att återkräva bortskänkt kronogods, skapade osämja inom klostret. Sändebud skickades till påven om att det hela skulle utredas och uppdraget gick till biskopen i Strängnäs. Han fann Ingegerd skyldig och klosterinnevånarna krävde då hennes avgång vilket hon nekade till, men till slut accepterade. Hon avsattes 3 februari 1403 och avled nio år senare i klostret.

Ingeborg Gerhardsdotter hade levt i klostret från elva års ålder, en överträdelse mot ordensregeln som föreskrev att inträdesåldern skulle vara minst arton år. Unionsdrottningen Margareta hade skaffat henne en särskild påvlig dispens som gjorde att hon togs emot i klostret vid så unga år. 1448 blev Ingeborg abbedissa. Det var en orolig tid och klostrets status började sjunka. I april 1452 krävde den svenske kungen Karl Knutsson att abbedissan skulle avgå. Ingeborg var nämligen moster till den nye danske kungen Kristian I och misstänktes därför för att vara danskvänlig. När Karl Knutsson avsattes 1457 blev Kristian I även svensk unionskung och Ingeborg fick tillbaka sitt ämbete. Innehållet på en halv sida i klosterbrödernas minnesbok har detta år raderats bort, texten handlade troligen om Ingeborgs återval. Många av klosterinnevånarna hade sannolikt varit emot Ingeborgs val till abbedissa, både valet och återkomsten har skrivaren underlåtit att anteckna.

Ingeborg avled 1465 efter 75 år i klostret och 13 oroliga år som abbedissa.

Anna Paulsdotter blev nunna i augusti 1436, hon var priorinna (biträdande föreståndare) i många år och valdes enhälligt till abbedissa. I januari 1487 invigdes hon till ämbetet av linköpingsbiskopen Henrik Tidemansson.

Under sommaren samma år sände hon två prästbröder till påven i Rom för att få bekräftelse på den saliga Katarinas kanonisation. De återkom året därpå med positiva besked och 31 juli 1489 inleddes den stora festligheten då Katarina skrinlades. Katarina var Heliga Birgittas tredje dotter och hennes följeslagare under många år. Hon blev liksom sin mor känd för att ha helande förmåga, många av hennes mirakler finns nedtecknade.