Den sista Drottningen

Ommaborgen. Foto: Bernd Beckmann

Drottning Omma sägs har bott i nordligaste borgen, alldeles ovanför Borghamn. En lokal flicka rövades bort till borgen för att uppfostras till en ny drottning efter den gamla. Drottning bar alltid mask. Granmar, som förlörat sin fästmö till Omma, sökte upp och dödade henne, bara för att upptäcka, att det var fästmön han dödat. Bytet hade redan skett.

Persten

Perssten. Foto: Bernd Beckmann

Största stenblocket kom dinglande ända från Västergötland och har fått sitt namn av jätten som kastade det. Om motivet för detta jättekast finns en aggressiv och en fredlig variant. Den första var ilska på Heda kyrka, den andra att jätten Per ville hjälpa munkarna, som byggde Alvastra kloster. Munkarna led brist på material. Per valde ut det största stenblock han kunde finna i Tiveden och slängde över. Som vanligt nådde inte stenen ända fram, därför ligger den i dag kvar där den hamnade, utmed sjövägen, till glädje för dagens turister men knappast för munkarna som byggde klostret.

Hälle källor

Hälle källor. Foto: Bernd Beckmann

En gång för mycket länge sedan bodde en man på Omberg, som hette Häll. När han en dag kom hem från en resa, var det någon som viskade i hans öra, att frun varit otrogen. Han blev vild och galen av svartsjuka och hotade henne till livet, om hon inte erkände. Hon bedyrade sin oskuld. När de efter en tid skulle rida till Borghamn och kom till en enslig plats, fordrade han åter att hon skulle erkänna. När hon inte gjorde detta, tog han sitt svärd och dödade henne. Innan hon dog förklarade hon, att som bevis på hennes oskuld skulle rinna upp tre källor på platsen. Detta skedde och de har sedan dess kallats för Hälle källor.

Marsastenen

Marsastenen. Foto: Bernd Beckmann

Den stora stenen, som ligger på Marsafällan ovanför Steneborg. har rullats hit av en jätte, som hette Mars. Namnet berodde på, att han blev synligt först i mars månad, eftersom han sov hela vintern under den här stenen, som då var belägen längre upp på berget. En vår, när jätten hade bråttom att komma ut ur sin håla, tog han lite för mycket, så stenen började rulla och hamnade här. Jätten, han drunknade i sin håla, som snabbt vattenfylldes.

Drottningens friare (I)

De muntliga traditionerna beskriver Omma som en mycket vacker kvinna, som hade gott om friare och kärleksproblem. Hetast åtråddes hon av den rödskäggige jätten Rödgavel. Sedan han en tidig morgon sett Omma och hennes tärnor dansa på Stocklycke äng, var han över öronen förälskad, men tycks inte ha fått något gehör för sina heta känslor. En gång hade emellertid Rödgavel lyckats locka med sig den sköna drottningen in i en bergshåla. När han började bli närgången, klagade Omma på den starka värmen i grottan. När Rödgavel då gläntade på dörren, passade Omma på att omskapa sig till en dimslöja, som gäckande dansade ner över Hästholmen viken, uppför Ålebäcken och ut över Tåkern. Jätten som försökte följa efter trampade ner sig i Dags mosse och drunknade.

Drottningens friare (II)

Rödgavels port

Rödgavels farligaste rival var en jätte från Västergötland, som kallades för Ringabergsbusen. En gång kom denne ridande över Vätterns is för att uppvakta Omma, som satt och väntade uppe på berget. När han sporrade sin häst för att ta språnget uppför Rödgavelsbranten, slog hästen hoven i bergväggen. Såväl häst som ryttare ramlade tillbaka ner på isen, som brast och båda drunknade. Sedan dess sitter drottning Omma där uppe på berget och gråter. Hennes tårar rinner ner i Rödgavels grotta, varför det alltid droppar från taket där. Där jättens häst träffade bergväggen, uppstod det tio meter breda märke, som i dag kallas för Rödgavels port.